surbulletanten

En ängel satt på trappan

slog ihop sina vingar en stund till ro

Runt omkring flög de andra vidare

strödde sitt helande stoft över jorden

Ängeln tänkte länge och väl

på allt som är och varit

Människorna som jäktade fram

i jakten på mer ägodelar att vårda

Ingen stor glädje fanns kvar i deras hjärtan

all sann lycka fanns inte att köpa

Barnen växte sig bleka och trotsiga

ville egentligen bara ha mer av tiden

I varje hem lyste det hemtrevligt och fint

fasaden var det de skyddade med sina liv

Ängeln förstod nu vad som fattades människorna

Hon bredde ut sina stora vingar

Över jorden spred hon den ljuvligaste

den mest fantastiska och helande gåva som fanns i himmelen

Insikten om det allra viktigaste

förståelse, ödmjukhet och sann närvaro

Att inga prylar i världen

kan mäta sig med att vara närvarande för varandra

Att sann lycka är att se sina nära le genom sina ögon

All sann lycka är att vara här och nu i ren kärlek

All sann lycka är er, sa ängeln och flög vidare