surbulletanten

nu är jag igång igen!

Har kommit överens med min dotter som bor i Kanada att vi ska bli våra gamla jag. Det betyder att vi ska börja tänka mer på vad vi stoppar i oss och börja TRÄNA. Ja, ni läste faktiskt rätt. Nu ska ingen tro att jag springer iväg till ett gym och svettas, nej det får bli promenader. Inte ens det är helt smärtfritt för mig. Sedan 4-5 veckor tillbaka så linkar jag omkring på kryckor på grund av en skadad minisk. Nej, jag har inte skadat knäet i någon slags träning, folk i min ålder, vi vaknar bara med våra defekter. Sånt är livet för oss gamlingar.

Måste erkänna att jag aldrig tidigare ens tänkt tanken på att BANTA förrän nu. Har sett mig själv som ganska lagom, men nu igår fick jag mitt livs chock. Plockade fram några sommarklänningar från förra året – alla var för små och jag såg ut som en stoppad korv. Fick faktiskt lite panik när jag förstod att nu var gränsen nådd. Nervöst ställde jag min på vågen som visade 67,5 kg. Jag har aldrig tidigare vägt så mycket. Ok, jag är väl inte jättetjock med mina 177 cm, men jag vill ha min midja tillbaka och absolut inte som jag ser ut nu, som om jag vore höggravid.

Från och med måndag gäller andra regler (kan ju inte börja nu eftersom jag har både en studentfest och ett bröllop att gå på i helgen). Ska inte stoppa i mig mer än 1800 kalorier per dag och så ska här promeneras (trots kryckorna). 5-6 kg ska bort med det snaraste!

Jag är en sån där som alltid hoppar över frukosten. En kopp kaffe och jag är nöjd. Undrar om jag kan få i mig en tallrik gröt? Återkommer med mer information om det här nya påhittet – på måndag gäller det!

Till dess, ha en riktigt skön helg

Kram till er alla (om nu någon har tittat in hos surbulletanten).