surbulletanten

Jag vet inte varför orden ibland bara kommer, måste skrivas och kännas av mig (och förhoppningsvis) av dig också. Det låter ju egentligen lite flummigt och konstigt "bara kommer" som jag uttrycker det. Vad jag menar är förstås att jag liksom "hör eller ser orden uppradade inne i huvudet". Lika bra jag slutar med att försöka förklara hur det går till - blir ju bara konstigare och mer mysko av det.

Det viktigaste för mig är att jag gillar att skriva ord ord ord och mera ord - skit samma var de kommer ifrån.





Vingar av sköraste silke       snuddar min väntande kind

svepande rörelser framför mig

skimrar i takt med himmelens vibrationer på avstånd

tappar andan       en stund av betraktelsens sötma

inom det osedda vacklar intryckens äkthet

dofterna övertygar       sköljer sommarens dofter i mitt krus

når mitt sinne snabbare än sekundens klick

då den passerar den magiska stundens siffra

trådar av sköraste silke       snuddar mitt väntande hjärta

spinner ett skyddande nät      

jag är nära det totala närvarandet      i den skönaste av alla stunder

jag ser    känner     och är     här     i skönhetens kärna

fängslad av enkelheten      i dess silkeslena famn

rosorna på kinden solskenet i blicken       skänker alla frågor sitt svar

vi är     känner     och andas      det underbara vi är

Vingar av sköraste silke      snuddar min väntande kind