surbulletanten

Det kändes som en lång, men ganska effektiv dag idag. Kände mig helt slut i kroppen när jag kom hem vid halv fem. En sak är säker - min kropp gillar inte alls att vara igång en hel arbetsdag. Känner det ungeför som om tåget kört över mig (ok jag överdriver väl lite här). Var tvungen att lägga mig och vila så fort jag kom innanför dörren hemma.
Åskan har mullrat och blixtrat men det har varit varmt i allafall. Har jag nämnt att jag är åskrädd? Det är det värsta jag kan tänka mig. Hade jag varit hemma hade jag dragit täcket över mig av rädsla. För åskrädd, det är jag. När jag var liten så kommer jag ihåg att åskan slog ner i ett träd utanför vår sommarstuga - och jag blev jätterädd. Därefter blev jag rädd och när jag sedan genom åren hört den ena historien efter den andra, så har det ökat på min rädsla. Bara det att det är ett naturfenomen, man kan inte påverka sånt.
 
Det är som med jordbävningar - det bara händer. Tack o lov så har inte vårt land drabbats så hårt av just jordbävningar, men det kan ju hända. När mina barn var små så kommer jag ihåg att vi fick ett mindre skalv. Jag var i köket och mina barn var ute. När porslinet i skåpen började skaka, då sprang jag ut och ropade efter barnen. Det hände inget mer, men det var tillräckligt för mig att få känslan av hjälplöshet över jordens inre krafter.
Nog med allvarliga saker för en dag. Min semester närmar sig - hurra! Har just bokat ett hotell i Amman under 8 dagar, då vi räknar med att kunna sola och bada. Resten av semestern kommer vi att vara på Västbanken. Har inte varit där sedan 1994, så det ska bli en intressant vistelse (hoppas jag).

Nu är klockan mycket, så bäst att gå till sängs om jag ska orka med en lång dag i morgon.
Natti, natti!