Utan el = katastrof!
Nu ska jag bli riktigt stursk (heter det så?) och påstå följande: Jag kan sköta hela kommunens anställdas arbete, och det med en hand! Det är väl bara att sitta i telefon och ljuga så mycket man bara kan. De som ljuger bäst kanske får någon slags premie.
Vad är det för inkompetent folk som ansvarar för människors öden? Har idag och igår varit i kontakt med flera personer som jobbar inom kommunen för att hjälpa människor som har problem eller hamnat i svårigheter av olika slag.
Nu gällde det här ärendet inte mig personligen, men jag är en människa med empati, och ställde därför upp med att hjälpa till.
Ska försöka förklara vad som har hänt. Den här personen saknade lägenhet och fick från den 16/2 igår, en egen lägenhet. Hon har en bostödsperson i kommunen som ska hjälpa henne och dessutom en kvinna på socialen som handhar hennes ärende. Över en månads tid har dessa vetat om att hon skulle flytta in i lägenheten igår och att då elbolaget skulle få order att sätta på strömmen till den dagen. En depositionsavgift på 1300:- skulle soc betala in och skicka kvittot till elbolaget. Allt detta lovade de göra så det var klart på inflyttningsdagen.
Jag följer med henne för att hjälpa till att fixa iordning lägenheten. Vi möts av en snuskigt smutsig lägenhet som inte blivit städad som de också lovat, och ännu värre, det fanns ingen ström. Man blir jättearg och först ringer jag hyresvärden och snart kommer ett par personer och städar bort det värsta. Men dammsuga gick ju inte utan ström.
Sedan kommer lastbilen med alla möbler (fortfarande strömlöst). Ringer upp ansvariga personer i kommunen, och de ljuger mig rakt i ansiktet och säger att de faxat in kvittot till elbolaget idag. Elbolaget meddelar mig att elen sätts på dagen efter betalningen. Katastrof, man kan ju inte bo i en lägenhet utan el. De hänvisar till släktingar. Hon betalar hyra från idag, ska hon då behöva sova hos någon annan?
Det blev så, och idag åker vi tillbaka till lägenheten. Ingen ström idag heller! Jag höll på att explodera av ilska. Ringer upp elbolaget och frågar varför. Avgiften betalades in idag och då sätter vi på elen i morgon, svarar de. Nej det går inte utbrister jag, avgiften betalades ju igår. Då¨visar det sig, att kommunens folk helt enkelt haft mage att ljuga för mig. Hur fan kan dom?
Kan inte räkna upp alla samtal jag haft med dem fram och tillbaka. De har ingen medkänsla med människor, hur deras nonchalans drabbar personen ifråga.
Återigen hade hon ingenstans att sova och vi fick försöka ordna detta. Kan man lita på att elen är på imorgon? Om inte drar jag dit tidningen och TV4, jag lovar. Så här får man inte behandla folk, det visar att de ser ner på alla som söker hjälp och därför tycker de antagligen att de inte är värda någon respekt över huvud taget.
Men de vet inte vem de har att göra med - sånt här går jag igång på med alla växlar i.
Främmande
och kall känns dagen
då kom sanningens verklighet
närmare än någonsin förr
slumrande iakttagelse gav en vrångbild
sirligt utmejslad ur livets stam
stod den där som en uppenbarelse
uppkommen ur gårdagens ångest
i dimmans otydliga rörelse
steg den till oanad höjd
då stegen tog slut
mot en hindrande vägg
stötte till och försvann
i djupet
där all ångest fanns kvar
frågorna som aldrig fått svar
slumrande tillit förgjorde den kraft
som tidigare fanns
Hopplösheten stegrade sig framför mig
långsamt och tyst
obemärkt bemästrade den mitt allt
det som fanns så tryggt
väl dolt av det yttre
uppenbarades så tydligt
hur skrämd jag nu var
allt föll samman
saknade kraft att ta emot
omvälvande och segervisst
kvävde den allt
det som tidigare fanns
Överrumplande
starkt
men diffust
uppenbarade sig så
den nya dagen
som gick mot nya mål
en insikt om förlåtelsens magi
där du ger det värdefullaste du har
den tillit som sveks
som stora sår gav
med kraften du ägde
öppnades en ny väg
till sanningens värld
där du nu bjöd in
i förtroendets kärna
äger samförståndet frid
Jag lovar
jag lovar
jag lovar
sista gången gillt.
Jag älskar dig också :)
Det är tragiskt när inte myndighetspersoner i sitt yrkesutövande kan ha respekt för människors utsatthet. Har man valt att arbeta med människor så måste man vara ödmjuk och hantera människors öde och därmed göra rätt så att inte mer skada tillfogas. Eva du måste klaga på detta hanterande.
Personen i fråga som det gällde måste vara glad att ha dig .
Kramar från mig