surbulletanten

Hur kan en fabrikant på 2000-talet tillverka barnkläder som innehåller bly? Hur kan någon över huvud taget tillverka en enda pryl som människan ska bära – som innehåller ett giftigt ämne?

Knapparna i barnens regnkläder, från bl a Polarn&Pyret, innehåller höga halter av bly. Helt oförsvarbart!

Jag har totalt tappat tron på det mesta i samhället. Ingen bryr sig ett skit om något, bara man får tjäna pengar. Om folk blir sjuka och dör verkar bara vara en ”liten” biverkan som man får räkna med. Skrämmande så det förslår.

Samma sak med tandkräm med fluor – det är ju inte heller bra. Jo, för tänderna, men för övriga kroppen verkar det vara livsfarligt. Fluor är ju ett gift som stannar kvar i kroppen för evigt. Med tanke på hur mycket vatten jag dricker och hur mycket tuggummi jag förbrukar, så lär jag vara fullproppad med fluor.

Rökning. Jag vet redan att det är skadligt, det vet nog de flesta av oss. Att jag ändå väljer att fortsätta nyttja cigarretter, är ju mitt eget val. Men när det gäller allt annat som är farligt för oss, blir vi ju lurade att tro att det är ofarligt. Det står ju ingen varningstext (som på ciggen) så vi luras att tro att allt är ofarligt.

Om det bara vore några få saker, men fler och fler produkter avslöjas ju var och varannan dag.

Det är ju en fullständig omöjlighet att hålla koll på allt som finns att köpa i butikerna. Men för h**e, nog borde väl tillverkarna tänka lite extra när det gäller våra barns saker?

Jag lämnar ämnet nu, för jag blir så arg bara jag tänker på det. Men alla ni där ute i stora världen – hoppas ni fortsättningsvis kommer att reagera och agera för att de saker vi måste omge oss med, ska vara tillverkade av hälsosamma ämnen som inte skadar oss och framför allt inte gör barnen sjuka.

Jag lever i en värld av falskhet

av lögner och spel

var och en i sin egen verklighet

spelar efter sina egna regler

inget är vad du ser

vad du hör

eller tror

tvärtom allt förnuft

segrar det illvilliga

motvilligt accepterande av allt

fortgår falskheten

insikten paralyserar

protesterna tystnar bort

styrkan byggd på förnuft

smälter bort i dyngan de lämnat kvar

bakom ryggen pågick söndringen

av det som var äkta, starkt

och ärligt.

Hålla koll på allt är inte lätt
att besöka herrarnas är inte rätt
vimsig som få
vart jag än ska gå
får nog införskaffa en GPS

inte utsätta mig för denna stress

eller är det så

att jag till optikern bör gå

men jag bjuder på detta

annars kunde jag inte berätta

om allt roligt som händer

vart jag mig än vänder

bara för att

efteråt få till ett skratt

som förlänger livet

så jag fortsätter – det är givet

så håll till godo kära vänner

och alla ni som jag inte känner

...n o t h i n g   i s   w r i t t e n   t o d a y




 

Efter ett besök på min vårdcentral, känner jag mig ganska nöjd. I maj var jag på akuten och då togs en mängd blodprover på alla kroppens organ. Med den fantastiska teknik vi har idag, så kunde läkaren idag kolla resultatet på de proverna. Jag kan bara säga att jag verkar vara i ypperligt skick.  Blodtryck, puls och samtliga prover var jättebra, enligt doktorn. Får väl tro på henne då.

Jag sökte eftersom jag har enorma problem med överdriven svettning i ansikte och på ryggen. Men hon kunde inte se någon sjuklig anledning till problemet (annat än klimakteriet och ev. medicinbiverkan), så hon rekommenderade mig att köpa Absolut Torr som jag ska blanda med vatten och badda på en gång i veckan under ca 2-4 veckor. Jag testar och hoppas att det hjälper.

Det är jättejobbigt när man känner att det rinner stora droppar utmed ryggraden och i ansiktet. Okej om det var 30 grader varmt, men vid 15-20?

Men skönt att veta att kroppen verkar må bra på insidan i alla fall.

 Mår bra gör jag mest när jag sitter ute och ser på grönskan och alla vackra blommor. Här en liten vy av vår nya lilla uteplats.

I morgon ska jag ta en tur till Örebro. Amanda ska börja plugga där och jag följer med Fatima och familjen och tar en titt på universitetet. Vi hinner säkert med en liten shoppingtur också. Kul med lite omväxling från vardagen.

Jag lutar mig mot solen

där känns det tryggt att vara

i skuggan råder oro och bitterhet

vattnet svalkar mig

släcker min törst

jag är lycklig i stunden

ser mig omkring i landskapet

flödande färger

stillar min hunger

njutningsfullt och mättande lust

fyller min kropp

drömmande blickar jag ut över fröjden

den förför mitt sinne behagfullt

sköna och svepande rörelser

ljudet av människor på avstånd

lyckliga minnen tar sig fram

försiktigt och trevande

öppnar upp för alla känslor

välkomnar friheten det ger

det flödar nu fritt som

i en porlande bäck

dofterna väcker otroliga slumrande minnen

dolda från mitt medvetande

återuppväckta

livliga

dansar de fram till ljudet av livet

som väckts till medvetande igen

det som en gång var högst levande och närvarande

...skräckscenario



Du ser allt men inget

din blick är tom

allt liv du en gång hade försvann en dag

nu sitter du där

ensam bland många

fylld av frustrationen att inte kunna tala

inte visa vad du känner

inte förstå vad som händer runt omkring dig

annorlunda

skrämmande vardag

drömmarna har du kvar

men ingen vet det

tankarna finns

obegripliga i stunden

finns inget nu eller sedan

allt bara är

du sitter i din stol

har fina kläder precis som förr

du är inte hungrig

inte törstig

du vet inte vad det är som du känner

kan inte påminna mig att jag känt så någon gång

men just det, jag minns ju inget

jag når inte platsen där mina minnen finns

en dag var allt bara borta

utom räckhåll för min vilja

nu är det matdags! säger flickan vid min sida

jasså är det matdags, upprepar jag tyst hennes ord.

På stapplande ben tar jag mig fram till min plats

vid matbordet.  Var är mamma? hör jag mig själv fråga.

I samma ögonblick minns jag, och skäms för min fråga.

Jag får en klapp på axeln med orden ”ja det blir så bra så”.

Vad är det som blir så bra med det, tänkte jag tyst för mig själv.

Jag har mina klara stunder, uppmuntrade jag mig snabbt

och öppnade munnen stort för att ta emot skeden med mat.

Vad tokiga de är på det här stället, tänkte jag i samma veva

som nästa lass närmade sig munnen. Varför får man inte äta själv?

 



Befinner mig på min favoritplats

i mitt eget tankerum, där tankar spinner vidare

jag ser alla möjligheter

från det lilla till det stora

öppnar upp mitt innersta

där allt blir en enda klarhet

som fyller min kropp

behagligt strömmande

värmande och närande

för kropp och själ

välmående som ett elixir

av den ljuvaste nektar

öppnar jag dörren

och ser med ny insikt

allt det underbara som finns

inom mig

utom mig

överallt

och hos oss alla

Jag är en gammal och sjuk kvinna. Jag behöver åka färdtjänst till doktorn. Då ringer jag Samres för att beställa en bil. Den person som jag får prata med sitter på ett kontor i Senegal. Senegal som ligger i Afrika!

Så kan det bli om Samres får bestämma. Som det nu är, kanske det inte är så mycket bättre. Idag hamnar man i Moldavien med sin beställning.

Det här är ju inte riktigt klokt, helt enkelt rena vansinnet. Jag bara frågar mig varför? Hur ska de klara det svenska språket? Sitter de med en karta över varje svensk stad, eller hur går det till?

Man kan ju undra vad det är för en jubelidiot som kommit på den här idén.

Det var en vacker och solig dag på ett kontor någonstans här i Sverige. Där sitter en man och har inget särskilt att göra. Han svettas och känner sig dåsig av värmen. Då plötsligt får han den briljanta idén att ”förbättra” färdtjänstens väl fungerande beställningsrutiner. Snurrig som han är av värmen, tänker han så här: om vi förlägger Samres beställningskontor utomlands, så minskar vi våra kostnader samtidigt som vi skapar arbetstillfällen för människor i andra länder.

Klappar sig själv på axeln och tycker att han fått världens bästa snilleblixt, samtidigt som han skickar iväg sitt första PM i frågan.

Inget förvånar en nu för tiden då allt verkar vara möjligt. Har ni hört tala om den senaste trenden ”uggling”? Det handlar om att bli fotograferad på en udda och högt belägen plats. Ett kyrktorn vore väl den ultimata utmaningen. Så vill man hänga med så är det bara att klättra upp på hustaket och låta någon ta ett kort av dig. Glöm nu inte att du måste sitta som en uggla.

Har vi människor för lite att göra, eller varför dyker det hela tiden upp en massa, både lustiga och knasiga idéer?

Förvänta er nu inga bilder på mig sittande på hustaket (jag kan faktiskt visualisera bilden av mig själv sittande som en uggla på vårt tak). Vilken syn det vore för grannarna.

Om ni tänker prova, så ta det försiktigt i början.

Usch och fy, fy! Om vädret alltså. Blir så f-b, men det hjälper ju inte, tyvärr. Men en sak är tur – jag befinner mig inte i ett vått tält ute på en camping!

Får ingen energi, har ingen lust att ta mig för något inomhus heller. Vädret förstör genom att suga ur musten ur mig. Det är solen som väcker alla mina goda idéer och får mig att hitta på en massa roliga saker.

18 juli och fruntimmersveckan börjar (med Fredrik). I morgon är det Sara och då får jag inte glömma att gratta Emilia som har det namnet som andranamn. Fast i vår familj gör vi inte så stor sak av en namnsdag eftersom allas namn inte finns med i almanackan. Min namnsdag är ju på julafton, då finns det så mycket annat att fira.

Egentligen tycker jag om att ”ta till vara” varje chans att kunna fira något. Alla mår vi ju bra av det där ”lilla extra” i vardagen.

Tänk om vi kunde fortsätta att vara och känna glädje, så enkelt som när vi var små.

En dag av hjärtans lust

med springglädje i benen

plask i varje vattenpöl

glädjen lyser i barnets ansikte

lite regn stör inte lusten

blir bara roligare

stövlarna är lika våta i som utanpå

tröjan dryper

baken är också våt

men vad gör det

när glädjen är att plaska

ju våtare desto roligare

en dag för bad och plask i pool

en annan för lek och plask i pöl

springglädjen består

barnet leker av hjärtans lust

i sol eller regn spelar ingen roll

glädjen är inte väderanpassad

bara anpassad efter all lekglädje

som finns över allt i barnets värld.

Ja, vad ska jag orda om idag då? Var ute redan halv sju i morse för att skjutsa Emilia till jobbet. Trodde jag skulle kunna somna en stund igen, men det gick inte. Egentligen behövde jag det, för natten har varit ganska sömnlös av någon okänd anledning.

Nu har jag äntligen gjort det jag skulle gjort för evigheter sedan – ringt och beställt tid på vårdcentralen. Vad kan jag annars göra när jag sitter här och dryper av svett fast det bara är 15 – 16 grader idag.

Hur ska det gå i Turkiet där det är 40 grader? Får väl ligga i poolen med bara huvudet över vattenytan. Om det nu kommer att finnas en pool – det vet man aldrig när jag är med. Den kanske är förorenad och stängd eller under ombyggnad. Så brukar det gå för mig när jag är på semester.

Förra året bokade vi ju in en vecka i Amman på ett hotell med ute-pool, men inte sjutton fanns det någon pool – bara en byggarbetsplats där det skulle bli en pool.

Ett annat år var jag i Spanien och då var poolen avstängd p g a förorening – så ni ser – jag oroar mig inte utan anledning. Nej, nej, här är det erfarenheten som talar.

Det blåser ute, och det betyder att det är en bra dag för att tvätta. Jag älskar faktiskt att se tvätten fladdra i vinden därute på torkvindan. Jag vet att det finns många som inte tycker om att se tvätt på tork, men jag, jag bara älskar att se den fladdra i vinden. För att inte tala om, hur gott den luktar när man plockar in den.

Funderar över vad jag ska laga för mat idag – varför ska det vara så svårt att komma på något? Ett tag tänkte jag på kalops, det är ju gott. Men ändrade den matsedeln till i morgon då David kommer. Då kan det passa bra med lite riktig husmanskost.  Vad fasen ska det bli för mat idag?

Ibland känns det som om det inte finns tillräckligt mycket att välja på, men det stämmer ju inte. Det finns ju en massa olika maträtter, både vanliga och lite mer ovanliga. Det handlar säkert mer om min förmåga och att ha lust att anstränga sig för att få till något gott. Jag får fundera ett tag till.

Flaggan vajar här ute för Victoria, vår kronprinsessa som fyller 34 år idag. Grattis får man väl säga (fast det kan hon ju inte höra eller se, att alla flaggar till hennes ära). Usch, nej jag är inte avundsjuk på henne. Tänk er att leva ett liv där man är bevakad precis hela tiden (nåja, kanske inte exakt hela tiden får vi hoppas), men att aldrig kunna gå ut och bara vara privat som alla andra människor. Bara det att hon inte kan vara på fb eller ha en egen blogg – det är verkligen synd om den tjejen.

Jag har det mycket bättre än henne, jag får blogga och jag får t o m bestämma min egen matsedel. Det är inte dåligt!

Nu ska jag göra lite övrig nytta. Ja det här med bloggen är också en ”nytta” för mig. Jag får ur mig allt var jag har i huvudet för ögonblicket – och så är jag av med det. Mycket effektivt vill jag lova.

Till mina fantastiska läsare:    H a  e n  u n d e r b a r  d a g!

Hela tiden går man omkring och längtar efter något annat (eller är det bara jag?). Speciellt under vintern, då längtar jag till sommar och värme. Längtar efter att få ta av mig stövlar och vinterkläder, drömmer om dagen då jag kan gå klädd i en sommarklänning. Planerar för alla stunder då jag får sitta ute och bara njuta av sommaren.

Så är man då här, mitt i sommaren, och ändå inte känner sig helt nöjd. Längtar hela tiden efter något annat - vad fasen beror det på? Ska det behöva vara så svårt att bara befinna sig i nuet och känna sig helt nöjd? Varför tror jag hela tiden att "gräset är grönare" någon annanstans och att allt är roligare där? 
F ö r  a t t  d e t  k a n s k e  ä r  d e t !   Man vill ju iaf, alltid tro det.



Under juni månad laddar vi upp

planerar och drömmer

hoppas och längtar

blommor ska planteras

balkonger och altaner görs sommarfina

gräset ska lysa grönt

vi njuter av helheten

skolavslutning och sommarlov

Juli månad

alla förväntningar den bär med sig

nu ska allt roligt hända

upplevelser av sällan skådat slag

sol och bad

härliga sommarkvällar

gemenskap

semester
 

Augusti kommer fortare än vi trott

kvällarna blir mörkare

men det är fortfarande sommar

äppleträden dignar av frukt

men vi vet

hösten är nära

skolorna börjar

känner lite sorg

undrar stilla

vart tog den vägen?

Sommaren!

sommartider, sommartider…
 

September – det är höst

bladen gulnar

blommorna vissnar

vi har accepterat

men tänker stilla:

vintern närmar sig

kyla och snö

Igen!

Nu dröjer det länge till sommaren

Varför tog den slut så fort?

vi går mot julen

den underbara julen

som jag både älskar och hatar

Snart har vi glömt sommaren

tänker inte längre på förlusten

naturen går till vila

Om några månader börjar det om igen

Januari är också hoppets månad

nu planerar vi nya tag

vi går mot ljusare tider

om några månader vaknar allt till liv igen

vi också

vi börjar spana in solstrålarna

det är på gång

året går runt och runt

hela tiden

tiden vi är

tiden som vi har

i evighet snurrar den på

Vår tid är nu

oavsett månad

hitta din väg

det som ger dig energi

som fyller dina behov

som gör dig glad och lycklig

som ger dig den ro du behöver

Yttre faktorer påverkar

våra kroppar och sinnen

behöver stimulans

kärlek

omtanke och värme

att vi betyder något

att vi gör skillnad

vi alla är olika

men ändå så lika

vi strävar mot samma mål:

Att bli så lyckliga som det bara är möjligt

Att leva, känna och förundras

över naturens ofantliga storhet

med solen och månens krafter på oss

kärlek, kärlek

evig kärlek över vår jord

- varför är många bilförare så slarviga med att använda sina blinkers?

- varför kör de ut framför mig när jag har företräde?

- varför ligger de i häcken på mig när jag kör 70 km/h som är högsta tillåtna?

- varför är det bara jag som kan trafikreglerna? hahaha

Emilia brukar säga "du bryr dig för mycket om vad andra gör", men det retar mig till vansinne. Är det svårt att blinka innan man ska svänga? Många blinkar i samma ögonblick som de svänger (som att de behöver visa för sig själva att de ska svänga nu). Jag tycker att det är bättre att vara övertydlig i trafiken så ingen misstolkning sker.

Läste om den tragiska olyckan där en liten 2-årig flicka omkom. Mannen som körde på flickan, släpptes från fängelset i oktober, efter att ha suttit inne för rattfylleri. Vad säger man? Varför tvingades han inte att  ha något säkerhetslås på bilen, så han inte kan köra påverkad? Eller varför inte ta körkoret från personer som dömts för rattonykterhet. Allt för att skydda andra människor.
En sådan här sak får ju inte hända. Det är många människor som förlorat livet på grund av att vissa personer totalt saknar omdöme och förmåga att kunna avgöra när man inte ska sätta sig och köra bil.

Hårdare straff och andra påföljder för den här typen av brott, är vad jag vill ha. Myndigheterna måste på alla sätt förhindra möjligheten att detta upprepas.

men svettas som en galning.

Svettdropparna rinner i ansiktet och på ryggen. Borde naturligtvis se till att besöka farbror doktorn. Det har jag sagt i flera år nu, men jag kommer aldrig till handling. Behöver en spark i baken!

Är det 20 grader ska jag väl inte behöva gå och vara dyngvåt av svett. Jag får duscha flera gånger om dagen för att kunna känna mig fräsch.

Jag har faktiskt sökt för problemet en gång i tiden, men då slog doktorn bort det mer klimakteriebesvär och biverkningar från en medicin som jag tar. Oavsett vad det beror på så behöver jag hjälp.

Väntar just nu på att min kära väninna Birgitta ska komma hit. Emilia jobbar hela helgen så det blir trevligt med lite besök. Det första hon kommer att göra är att besöka mina vinbärsbuskar (om det nu finns några bär kvar). Hon älskar att stå där och stoppa bären direkt i munnen. Jag förstår henne, fast jag inte själv gör så nu för tiden. Men när jag var barn och åkte till mormor och morfar som bodde på landet, då älskade jag deras vinbärsbuskar.

Jag har ett bigarråträd som brukar vara populärt av alla (även av skatorna). När Ibrahim var hemma så klättrade han upp i trädet för att plocka bären, men jag törs inte göra det. Trädet är verkligen jättestort och jag lider av lätt svindel, så det är bäst att jag stannar på marken. Som alltid, de finaste bären sitter i toppen där solen kommer åt.

Med tanke på vad som hände härom dagen, bör jag ta det försiktigt. Ja vad hände då? kanske ni undrar. Jag höll på att vattna blommorna på altanen och pratade i mobilen samtidigt (kanske klarade jag inte av två saker samtidigt), iaf så kände jag plötsligt hur det bara snurrade till i huvudet och jag föll raklång in över en soffa som står precis innanför dörren. Antagligen berodde det på ett plötsligt blodtrycksfall, inte vet jag, men jag blev så klart jätterädd. Så klättra, det överlåter jag till andra.

Forts. söndag förmiddag

Senare på dagen åkte vi till Söderköping. Vi promenerade nere vid kanalen och åt naturligtvis också glass. Inte från det populära Smultronstället, för där var kön hur lång som helst. Folk kan köa i timmar för att komma in och köpa en glasskapelse för ett par hundra spänn. Så mycket älskar jag inte glass.

På kvällen skulle Emilia och jag se på TV, kanske fanns det någon bra film. Men sjutton heller, bara gamla repriser och mest action (som jag hatar). Jag vill se drama eller komedier, allt detta dödande i actionfilmer har jag bara fått nog av. Jag vill beröras på något sätt, helst vill jag skratta så där hejdlöst så det inte går att stoppa.

Återkommer kanske när lusten faller på.

Kram på er

Spegelbilden är min

intellektet säger det

men...

Jag är ju bara en ung tjej

som jag alltid har varit

tankarna

känslorna

självbilden

inget har förändrats

Jo, jag har blivit klokare

förstår lite mer nu

men…

det hade ett högt pris

När skedde förändringen?

Var jag medvetslös då?

Det är så grymt

att man successivt förändras

utan att man märker det

först när det är ett faktum

då ser man plötsligt allt

tyngdlagen har gjort sitt

plötsligt har man fått…

 hamsterpåsar

tunga ögonlock

rynkor och häng

ja både här och där

Men det finns ett fiffigt botemedel:

man kan sluta spegla sig och

bara gå efter självbilden inom sig

eller…

acceptera och tycka om sig själv

precis som man är

för som sagt…

inom sig är man ju alltid densamma

vare sig man är ung eller gammal

...och vem har sagt att det är fult med rynkor?
Kosmetikaindustrin förstås...
och de vill bara sälja sina produkter!


 

Tappade turkospärlan i min ring och blev förstås ledsen. Var? När? Hur? Tappade jag den ute eller finns den här hemma? Ja, frågorna jag ställde var många. Ringen är köpt i Jerusalem och jag tycker ju om den. I min desperation bad jag till Gud om hjälp att hitta den.

Det är bara för bra för att vara sant. Tio minuter senare hittade jag den på hallgolvet under en bänk.
Kära vänner – tappa aldrig tron på att få hjälp från ovan!

Nu undrar jag bara hur jag ska få den att sitta fast igen. Superlim - tror ni det kan vara ett alternativ?
Nu har jag varit gräsänka i en vecka och tre återstår. Tycker nog att gubben fick för lång ensam-semester. Tur att Emilia är hemma så jag har lite sällskap - iaf när hon är ledig.

Igår var jag och badade med Fatima och hennes familj och efteråt grillade Tobbe hamburgare. Släng dig i väggen Mc Donalds! De här var verkligen supergoda och smakade gott efter några timmar med sol och bad.

Hatar när jag känner att en dag bara har försvunnit - och till ingen nytta alls. Men kanske är det så - att alla dagar innehåller sitt eget värde (fast vi inte känner det just då). Kanske tar vi till oss en speciell erfarenhet, tanke, insikt eller bara "rullat" igång våra tankar på ett annorlunda sätt och att det i sig givit oss en ny erfarenhet. För visst är det så, att vi ibland måste få sjunka in i oss själva och bara vara.

Jag har vattnat min grannes blommor och tagit in hennes post under en vecka, och som tack kom hon igår och gav mig en bok. Det var Nelson Mandelas bok "Samtal med mig själv". Blev förstås jätteglad och började läsa några sidor lite senare. Det är en speciell känsla att hålla i en ny bok som bara väntar på att bli läst. Jag gillar att läsa om människor och olika livsöden, och Nelson Mandela är verkligen en person som har mycket att berätta.



Dagen flyr

en dag efter en annan

jag vill så gärna

hålla fast den lite längre

bevara känslan och se allt

hinna med allt jag vill göra

allt jag vill känna och uppleva

Dagen den går en efter en

Vad jag än tycker och vill

Ibland vill jag bara att den ska ta slut

att det ska komma en ny dag

med en bättre känsla

med andra förutsättningar

möjligheter och upplevelser

Dagen den går en efter en

vad jag än tycker och vill

En dag är bara en dag

ibland bara vanlig

eller mycket speciell

just den här dagen

kanske förändrade livet för alltid

då var det inte BARA en dag

det var DEN dagen

kanske en dag som du önskat aldrig kommit

eller den dagen som du önskar kommer tillbaka

Dagen den går en efter en

vad jag än tycker och vill

 
Ska fortsätta min vinbärsplockning idag. Orkar inte hålla på så länge i taget eftersom ryggen värker som attan efter en stund. Men vem har bråttom?

Var tvungen att ta igen mig lite efter alla reaktioner på mitt förra inlägg. Emilia och jag har varit i Stockholm i helgen och varit barnvakt till den här lille killen - vår gulliga Ivan.



Här i Norrköping var det visst ett väldans åskväder, men vi hade nog sommarens varmaste dag och passade på att ha en liten utflykt i gröngräset.

Under gårdagen passade jag på att plocka vinbären som nu är mogna. Jag orkade faktiskt inte plocka av alla, får väl fortsätta idag. Vi har både röda och svarta och det blir gott att ha till både det ena och det andra. Kanske saft eller till olika bakverk.

Jag hittade ett muffinsrecept i en tidning och bakade riktigt goda muffins med hallon och blåbär. Kan tänka mig att de blir goda med vilka bär som helst, så jag ska prova med röda vinbär. Jag är snäll idag, så här får ni receptet:




Bärmuffins (ca 12 medelstora)

150 g smör eller margarin
2 dl socker
2 ägg
3½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1½ dl naturell yoghurt
finrivet skal av ½ citron

FYLLNING:
1 msk vetemjöl
3 dl blandade djupfrysta bär

GARNERING:
50 g vit choklad

1. Sätt ugnen på 200 grader. Rör matfett och socker vitt och poröst. Rör ner äggen ett i taget och rör smeten slät mellan varje.
2. Sikta ner alla de torra ingredienserna och tillsätt sedan yoghurt och finrivet citronskal. Rör varsamt smeten slät.
3. Strö mjölet över bären och rör om så de blir jämnt mjölade runtom. Vänd ner bären i smeten.
4. Skeda upp smeten i muffinsformar så att de blir fyllda till 3/4. Grädda i mitten av ugnen i ca 20 min.
5. Hacka chokladen grovt och strö över de varma muffinsen så att den smälter av värmen.

Tips. Rör inte för mycket i smeten när du blandar i de djupfrysta bären. De tinar då ganska snabbt och färgar av sig.

Ha en riktigt bra dag där ute i den stora världen.