surbulletanten

...och nya tag.

Norge - orkar egentligen inte prata om vad som hänt, men känner ändå att jag måste. Stackars, stackars människor som drabbats av det här ofattbara.  Vad ska man då göra med den här mannen som erkänt? Finns det något straff som är tillräckligt hårt? Oavsett straff, de här människorna är borta för alltid när de blev berövade sina liv på det här fasansfulla sättet.
I hans sjuka hjärna ansåg han att han handlade rätt och gjorde detta för en god sak. Sedan kan man spekulera om vad det är som får en människa att utveckla såna här sjuka idéer, att verkligen gå från tanke till handling.

Självklart känner nog de flesta "lås in honom och kasta nyckeln", eller "ge honom dödsstraff" för det är naturliga reaktioner efter något sådant här. Men jag tror inte på dödsstraff och tack och lov, är det ett straff som inte finns i Norge eller hos oss, (men inom mig känner jag ändå "skjut den sjuka jäveln").

Något som man ofta inte tänker på när det gäller olika gärningsmän är, att det finns anhöriga på hans sida som måste lida fasansfullt. Inte så svårt att tänka sig hur det skulle kännas.


Förvriden tanke
i sjuk hjärna
förändrade allt
mörkade framtiden för många
fyllde hjärtan med sorg
med overklighet
världen stannade
otröstliga står de kvar
det ofattbara har hänt
och jag sörjer
jag gråter med er
Om en tanke kunde förändra
om kärlek kunde ta bort smärtan
om medkänsla kunde lindra
om jag kunde förändra...
ja då skulle ondskan inte finnas
då skulle kärleken styra
då skulle alla vara lyckliga
ingen oro, ingen sorg existera
Jag prövar...
jag sänder en tanke